Älsklingen. Han ligger lite på tvären, med Musse Snutt och gosefilten. Drabbas av insikten att detta lilla sovande barn kommer att växa upp och utsättas för livet. Och med livet följer sånt som ensamhet, sorg, rädsla. Folk som vill honom illa.
Orkar nästan inte tänka på det. Vill skydda honom från allt ont, hela livet.
Men det kan jag inte. Hemska tanke.
Men han ska få så mycket kärlek av mig som jag bara kan ge honom och hoppas att han ska växa upp och känna sig trygg. Livet har så mycket BRA att erbjuda också och jag ska alltid finnas där och stötta honom vad som än händer...
Åh, vad jag känner igen mig i varje tanke...
SvaraRadera