En av mina sämsta egenskaper, eller är det en bra kanske, är att jag har en sådan fruktansvärd separationsångest och att skiljas från människor jag tycker om är det värsta jag kan tänka mig. Jag fäster mig så lätt vid de jag tycker om och nu ska jag försöka bearbeta att jag inte ska träffa Hugo på dagarna då jag jobbar och det är min största separationsångest någonsin tror jag! Jag har aldrig tänkt på detta förut när kollegor t.ex har kommit tillbaka efter föräldraledigheten, att det är ju en STOR omställning att inte längre träffa sina barn lika mycket när man innan har spenderat nästan varje minut med dem sedan de föddes. Det här är jobbiga dagar för mig. Jag vet att det kanske låter fånigt för en del, för självklart kommer det att gå bra och visst vill jag komma in i arbetsrutinerna igen, men det är många känslor i min kropp just nu och jag grubblar en hel del. Kanske extra mycket nu när jag är lite orolig för en del saker som rör jobbet....
Innan kände jag mig faktiskt betydligt mer peppad.
Men jag ska göra mitt bästa för att gå in med en positiv inställning och nu är det kvalitetstid och bra planering som gäller med Hugo. Jag får tänka på att det är ju för att jag är så LYCKLIG över att jag har honom som de här känslorna kommer.
Det SKA bara bli bra!
♥♥♥
Det kommer att gå kanon både för dig och din lilla kille, ska du se!! Se det istället som en förmån att du kunnat stanna hemma så länge som du kunnat och på så sätt gett de bästa förutsättningarna för din son. Han har garanterat fått en grundtrygghet som gör att han kommer att stortrivas på förskolan!!!
SvaraRaderaÅ dessutom är det mänskligt med separations ångest!! Så inget dåligt samvete för det!! Det visar bara att du har hjärtat på rätt ställe :).
Lycka till med jobb och förskola:)
KRAM
Tack rara du för fina ord. Ja, jag ser det verkligen som en förmån att ha möjlighet att få vara hemma med honom så här länge! Vi är lyckligt lottade i Sverige!
SvaraRaderaDessutom slipper vi inskolning denna termin för pappan, mormorn & morfarn ska vara hemma med honom under hösten.
Det kommer bli superbra!
Kram på dig!
Föstår att det är tufft men tyvärr blir det ju "vardag" av allt här i livet.
SvaraRaderaDu får försöka tänka att Hugo har roligt med sina kompisar när han sedan börjar på dagis, han utvecklas, lär sig nya saker som han sedan kan berätta för sin mamma. Du får fina teckningar han gjort etc etc...
Tänk också på morgonen när du kommer till jobbet att du har ett mål med dagen, att komma hem till Hugo...då kommer dagarna rusa förbi:)
Blir en massa svammel det här men jag har också svårt att inte få vara med dom jag älskar precis hela tiden. Samtidigt som längtan också har sin charm då det är ännu roligare att ses då:)
Sköt om dig. KRAMAR
jag håller med. Jag börjar jobba imorgon efter 1 år och 4 mån hemma. Snyft...känns som en chock.
SvaraRadera