Min största fobi

Min största fobi i hela hela världen är att det ska hända något med någon i min familj eller med någon av mina vänner! Kan ibland ha sådan ångest över detta att det inte är bra för mig. Att de i min familj är lyckliga och har det bra är det allra viktigaste för mig. När de mår bra, mår jag bra. Min mamma och pappa och min storebror ställer alltid upp för mig i vått och torrt och de vet att jag gör det för dem också. Skulle inte klara mig utan dem. På riktigt. Vi har aldrig varit familjen som hela tiden säger vad vi känner och talar om att vi älskar varandra, utan vi visar det istället. Det är väl ändå viktigast? Jag hoppas att de vet hur mycket de betyder för mig, för det går inte att beskriva. Nu när jag själv fick barn förstår jag nog ännu mer hur mycket mina föräldrar bryr sig om min bror och mig. Det gick inte att förstå vilka känslor man har för sitt barn innan man får ett eget. Jag kommer alltid att vara lillasyster i vår familj och det är så det ska vara. Jag vill kunna känna mig liten ibland. Jag vill att allt ska vara som det alltid har varit. Visst går livet upp och ner ibland för oss alla, men vi finns alltid här för varandra och stöttar och löser problemen tillsammans. Låt det vara så. För alltid. Ska jag säga amen nu?

Det kanske låter präktigt och fånigt, och självklart kan vi också bråka och skrika till varandra, men vi vet nog att vi älskar varandra ovillkorligt ändå. Jag ska ta med mig detta till min nya lilla familj jag har och visa så mycket kärlek som jag bara kan!