Lättad

Mötet jag var på var med vår VD för företaget jag jobbar på. Det är en del organisationsförändringar på gång. Jag var förstås lite rädd för att bli uppsagd, eftersom jag inte har så många anställningsår. Samtidigt har de satsat mycket på mig så jag trodde väl ändå att de verkligen skulle försöka ha mig kvar, trots sämre tider. Jag har kvar jobbet, vilket är fantastiskt skönt, men jag kommer att ha en annan typ av tjänst när jag kommer tillbaka. En tjänst där jag inte kommer ha chans att utvecklas på samma sätt så jag förklarade mitt missnöje över det och det förstod han. Tycker att det är himla synd att de inte vill satsa lite mer på dem som verkligen visar framfötterna och vill utvecklas i företaget. Istället hämmas man. Har flera exempel på detta. Men vår VD trodde inte att det kommer att finnas en sådan typ av tjänst som jag vill ha i Sverige inom vårt företag. I så fall måste jag ut i världen och det känns ju inte som en jättebra idé nu när man fått barn. Ja, ja, jag är såklart mycket tacksam över att ändå ha ett jobb att gå till i dessa tider. När jag kommer tillbaka ska jag försöka att gå in med en positiv inställning och försöka att göra det bästa av situationen. Men nu under föräldraledigheten ska jag verkligen ta en funderare över vad jag vill göra med mitt liv och sätta upp mål för framtiden.